Den traditionella aktieplaceraren

Enligt “modern” portföljteori så uppnår du optimal aktiediversifiering när du äger ca 20 aktier. Därefter avtar diversifieringseffekten märkbart och ut ett riskperspektiv som i detta fall benämns som portföljens standardavvikelse så minskar inte den företagsspecifika risken nämnvärt genom att addera ytterligare aktier. Detta förutsätter såklart att du investerar i aktier som verkar i olika branscher. Om vi antar att det skulle finnas 20 bankaktier på stockholmsbörsen och du investerade i dessa så skulle diversifieringseffekten försvinna eftersom dessa med största sannolikhet har en hög samvariation. Om vi antar att du äger 20 aktier på stockholmbörsen i olika branscher kan du då pusta ut ur ett riskperspektiv? Nja inte speciellt troligt. För det första så har du kvar den marknadsspecifika risken d.v.s. att börsen som helhet går ner och drar med sig dina bolag i fallet. För det andra så är du endast exponerad mot en marknad/börs. Vi kan se att även aktiemarknader är mer eller mindre korrelerade med vandra över tid, men under kortare tidsperioder kan skillnaden i avkastning vara betydande. Om vi tittar på avkastningen för Sverige under perioden 1972-2012 så har aktier i snitt genererat 9,61 % per år vilket placerar oss i den absoluta toppen. Japan har under samma period genererat 2,96 % per år. Tittar vi närmare på två olika tidsperioder i Japan så ser vi att det kan skilja väldigt mycket i samma land. Från 1970-1989 avkastade Japanska storbolagsaktier över 22 % i snitt per år. 1990-2015 var läget ett helt annat och snittavkastningen uppgår till -0,39 % per år. En fantastisk period efterföljs av en katastrofal period. 1989 handlades Japanska Nikkei index till 12 månaders rullande P/E på 60 vilket med facit i hand var en uppenbar bubbla. Ett problem för investerare är dock att när vi gör vår placering så har vi inte framtida facit. Logiken säger att vi bör sprida våra risker över flera marknader eftersom vi inte vet om vår hemmamarknad kommer vara sämre eller bättre än andra marknader framöver. Logik och verklighet är dock inte samma sak. Investerare ”drabbas” ofta av något som kallas för Home Country Bias vilket betyder att man favoriserar sin hemmamarknad framför andra marknader. Vanguard visade i en studie att oavsett storlek på hemmamarknaden i relation till världens samlade börsvärde så har vi majoriteten av aktieplaceringarna i vår hemmamarknad. Detta är inte speciellt konstigt då man känner sin hemmamarknad bäst och anser att kunskapen ger en edge vilket i sig ger en (falsk?) trygghet. Att Sverige historiskt genererat en fantastisk årlig avkastning gör det inte lättare att se utanför landets gränser.

Tajming är allt - Svårigheten med buy and hold

I unga år får vi lära oss att aktier är den bästa investeringen på lång sikt. Bara man är långsiktig så blir utfallet bra. Tittar vi historiskt så har en buy and hold investerare belönats rikligt. Tittar vi 30-40 år bakåt i tiden så ser det riktigt enkelt ut att lyckas. Men, problemet är att den årliga avkastningen inte skapas av en mjukt uppåtgående rörelse. Efter IT-kraschen och efter finanskrisen har vi sett ett antal tillfällen där vi sett rejäla sättningar på börsen och tidningarna skriver att välden håller på att gå under. Som investerare är det svårt att inte bli påverkad av media och samtidigt bortse från att portföljen tappar tiotusentals eller kanske hundratusentals kronor på några veckor. Konsekvensen blir att känslorna tar över och vi agerar irrationellt och säljer när börsen redan har kraschat. Vi klarar inte av att se pengarna försvinna och konsekvensen blir då att vi försämrar vår långsiktiga avkastning avsevärt. När du går in i en strategi så måste du följa den. Låt säga att du investerade 50 000 kr i det amerikanska aktieindexet S&P 500 sommaren 2007. Efter några veckor av uppgång så startade rörelsen som sedan mynnade ut i finanskrisen. I februari 2009 hade din investering halverats till 25 000 kr. Om du hade motstått frestelsen att göra dig av med alla investeringar hade ditt kapital växt till 84 000 kr i slutet av 2015. Så kontentan är att har du valt teorin Buy and Hold, så är det Hold som gäller, men frågan är om det är den bästa strategin. I en studie från Vanguard och Morningstar jämfördes olika fonders avkastning med placerarnas avkastning i samma fonder under perioden 2004-2014. I samtliga av de fem fondkategorier som analyserades var avkastningen för investeraren lägre i jämförelse med fonden. I bilden nedan ser du investerarens avkastning i jämförelse med fondkategorins. Den huvudsakliga anledningen till skillnaden beror på och vi hoppar i och ur fonder vid fel tidpunkt när det känns obehagligt. Tillväxtmarknader har svängt mer och därför skapat mer ”obehag” än exempelvis amerikanska börsen vilket gör att investerare hoppat in och ut i fel läge. Frågan vi ställer oss är, fungerar verkligen teorin buy and hold idag? Eller kommer teorierna med aktivt förvaltat kapital vinna mer mark? Vi ser redan idag att mycket nytt kapital flyttas till dessa fonder där du kan tjäna pengar på att börsen faller.

Vi behöver diversifiering

Att diversifiera sig genom att investera på utländska aktiemarknader är ett alternativ om man vill sprida den marknadsspecifika risken. Men det skyddar inte mot större börskrascher så som Lehman Brothers konkurs som följdes av finanskrisen och som drabbade alla marknader. Anledningen till detta är att aktiemarknaderna runt om i världen korrelerar med varandra, framför de utvecklade marknaderna. För att ta ett steg till i sin diversifiering måste vi hitta en tillgång eller strategi som har låg korrelation med börsen. Vi vill hitta något som kan generera avkastning när aktieportföljen tappar värde, framför allt hitta något som skyddar vårt kapital när marknaden går ner ordentligt. Men det är svårt att agera rationellt när man befinner sig i en börskrasch. Det är då man vill ha något som balanserar upp den stora nedgången vilket förmodligen kan hjälpa oss att agera mer rationellt och inte sälja vid helt fel tillfälle. En kategori som förmodligen dyker upp i ditt huvud är hedgefonder. På senare tid har hedgefonder och då framförallt kategorin Long/Short Equity upplevt utflöden av kapital och fått en del kritik på grund av dess höga korrelation med aktiemarknaden. De ger inte den diversifiering som marknaden förväntar sig. Detta gäller självklart inte alla fonder då det alltid finns undantag men i generella drag är kritiken befogad. Det finns dock en hedgefond-kategori där inflödet ökat under 2016 och det är managed futures. Enkelt utryckt fokuserar denna kategori på trendföljande strategier och det är även den inriktningen vi fokuserar på nedan. Trendföljande strategier kan spekulera i både upp- och nedgång och i många olika tillgångsslag så som råvaror, aktieindex, räntepapper och valuta över hela världen. Strategin väckte stort intresse i samband med två legendariska traders, Richard Dennis och William Eckhardt, startade experimentet ”Turtle Traders” 1983. Samma år skrev Harvard-professorn John Linter artikeln “The potential role of managed commodity financial futures accounts and or funds in portfolios of stocks and bonds”. I studien kom han fram till att genom att addera managed futures till en portfölj med aktier och obligationer så kunde investeraren uppnå en högre avkastning till en lägre risk och 25 år senare identifierade CME Group i artikeln ”Linter Revisited The Benefits of Manged futures 25 Years Later” att denna edge kvarstod. En av de stora fördelarna med trendföljande strategier är den positiva avkastning de historiskt har genererat vid stora börsfall. I bilden nedan visas hur strategin (representerat av BTOP50 index) hanterat några av de värsta kvartalen i S&P500 historia.

BTOP50 är ett index som innehåller minst 20 fonder i kategorin managed futures som tillsammans står för mer än 50 % av total AUM för kategorin.

Nedan visas en bild där BTOP50 index jämförs med HFRI Fund weighted index vilket är ett index där det ingår fler än 2000 hedgefonder. Även den bredare hedgefond-kategorin har det tufft att leverera när det skakar till på aktiemarknaden. En annan anledning till att managed futures kan vara ett intressant komplement till en traditionell aktieportfölj är den negativa korrelation som historiskt visats upp mot aktier. I bilden nedan visas hur olika index korrelerar med varandra. 1 innebär att indexen rör sig precis på samma sätt. -1 innebär att de rör sig tvärt emot varandra. Nyckeln till en bra diversifiering är att hitta tillgångar som inte rör sig på samma sätt. Oavsett vilken typ av fond du investerar i så är det viktigt att du förstår i vilket klimat fonden eller din strategi levererar och inte levererar. Det finns inga fonder eller strategier som levererar positiv avkastning i alla marknadsklimat. Kan vi identifiera strategier som kompletterar vandra på ett effektivt sätt så ökar chansen för att vi kan agera rationellt vid framtida börskrascher. Viktigt att notera att en del trendföljande fonder har höga avgifter då det både finns en fast och resultatbaserad avgift. Vill du botanisera mer bland de fonder som finns på den nordiska marknaden så kan du besöka hedgenordic.se. Här kan du ta del av nyckeltal, avgifter, historisk avkastning, korrelation med börsen och mycket mer. Kategorin benämns som CTA. Viktigt att noterar att alternativa placeringar som exempelvis managed futures ska ses som en del av en diversifierad portfölj och inte majoriteten av dina investeringar. I avsnitt 12 av CMC Markets finanspodd Björnfällan intervjuar vi den karismatiske fondförvaltaren Thomas Stridsman. Vi går på djupet i trendföljande strategier och får bland annat reda på varför trendföljande är det enda som fungerar på lång sikt, vad poker kan lära oss om trading, varför riskkontroll och money management är den viktigaste delen av en strategi och att sharp-ratio är trams.

Klicka här för att lyssna på vår podcast Björnfällan.